Swaziland, natur, djur och hembränt
Vi stannade i Ponta Do Ouro i två nätter innan vi begav oss till Swaziland.
På morgonen passade vi på att göra en till delfinsnorkling eftersom vi hade haft en så fantastisk upplevelse förra gången.
Vi hade ännu mera tur denna gång!
40 delfiner simmade och lekte med oss i 15 minuter, man var så nära dem att man kunde krama dem.
Det var nog en av de mest häftiga naturupplevelse någon av oss någonsin har upplevt!
Nästa dag begav vi oss mot gränsövergången mellan Swaziland och Mozambique.
Polisen och myndigheter i Mozambique är väldigt korrupta, man blir stoppad flera gånger per dag och om man har det minsta felet på bilen, eller om man har kört för fort enligt dem, så behöver man betala en muta.
Vi hade även blivit varnade innan vi åkte in i Mozambique att vi skulle kolla datumen på alla stämplar och visum, vilket vi gjorde, men när vi kom fram till gränskontrollen för att lämna Mozambique så sa dem att Stellan hade fel stämpel i passet.
Jesper och Jimmy hade runda stämplar som tydligen betyder ingång i landet medans Stellans stämpel var oval vilket betydde att man har lämnat landet.
Gränskontrollerna jobbar tillsammans och gör så här med flit för att man ska bli tvungen att betala för att "rätta till problemet".
Personalen sa till oss att vi behövde göra upp en plan om hur vi skulle betala honom för att han skulle ordna deras ”misstag”.
Vi blev såklart upprörda eftersom vi inte hade gjort något fel och vi vill inte vara med och sponsra korruption.
Efter några arga meningar och hot med att ringa vår ambassad så skrev han tillslut ”entrada” med bläckpenna i passet och lät oss åka igenom till Swaziland utan att betala.
eSwatini (Swaziland)
eSwatini är ett litet land, mindre en Lesotho, omgiven av Sydafrika och Mozambique och är landlåst.
eSwatini, som dem flesta känner igen som Swaziland, bytte namn våren 2018 till eSwatini när landet firade 50 år som självständiga och kungens 50 årliga födelsedag, som dem kallar 50/50.
Landet är en enda totala monarkin kvar i Afrika, vilket betyder att kungen har all makt och det finns inget röstsystem i landet.
Det här får man höra blandade tankar om.
Många lokala vi träffar vill få möjligheten till att rösta och få ett parlament med en president.
Dem säger att kungafamiljen har alldeles för mycket pengar och rikedomar som kunde spenderas på folket istället, men det är väldigt tabu att prata illa om kungen och kungafamiljen.
Så fort man börjar prata om fria val och en demokrati så blir man nertystad med en muta.
Andra vi träffar och pratar med, mestadels andra turister, tycker att ha en total monarki gynnar landet.
Som man har sätt i många andra Afrikanska länder så har en fri demokrati kommit med sina brister.
Korruption, folkmord, orättvisor, polisbrutalitet, maktmissbruk är bara några av sakerna som demokratin har orsakat.
Men det är ju såklart svårt att veta om monarkin har bromsat landet eller gynnat landet.
En fri demokrati med fritt val för folket kanske hade gjort landet ännu bättre.
Med det sagt så har vi blivit glatt förvånade av det vi har sett av detta lilla land med en befolkning på 1,2 miljoner invånare.
Folket är väldigt vänliga och välkomnande, gatorna är rena och fina och i städerna finns det ingen brist på råvaror.
Vi har träffat på väldigt få uteliggare och tiggare, folket ser välmående och rena ut.
Dock så har eSwatini en av dem högsta hiv-procenten per capita i Afrika med en med ett chockerande nummer på 50% av befolkningen.
Överallt vi har rest runt i landet så känner vi oss väldigt trygga och säkra.
Kriminaliteten känns väldigt låg och korruptionen känns inte alls av, vilket var väldigt skönt.
Många gånger känns det faktiskt som att man åker igenom något europeiska land.
I eSwatini har kungen beslutat sig för ett samarbete med Taiwan istället för med Kina vilket vi inte är bra eller dåligt.
Vi har iallafall märkt av det på vägarna i landet som på många ställen inte är asfalterade.
Första två nätterna spenderade vi i Hlane Royal National Park.
Relativt liten nationalpark men väldigt unik och vacker i sig.
Här har man möjlighet att se diverse olika hjortdjur, vårtsvin, lejon, elefanter, noshörningar, giraffer, zebror och flodhästar.
Vi gjorde en sunset game drive där vi fick se alla djuren utom lejon men det gjorde inget för oss.
Att bli runt skjutsad på savannen vid solnedgången med en iskall öl i handen är inte det värsta man kan uppleva.
En annan häftig sak med den här parken var att vi sov precis vid ett vattenhål.
Morgonen vi skulle åka därifrån kom Stellan skrikande på morgonen och sa att det var fullt av noshörningar vid vattenhålet.
Vi gick försiktigt ner och beskådade 11 st noshörningar inte med än 4 meter ifrån oss med bara en tunn rostig taggtråd emellan oss som noshörningarna inte hade haft några problem att springa igenom.
Efter Hlane begav vi oss till Mlilwane Royal National Park.
Från mitten av Februari till April så är det säsong för Marula-frukten.
Det mest välkända som tillverkas från denna lilla gula frukt är den utsökta likören Amarula.
Amarula produceras i Sydafrika men frukten växer i flera avgränsande länder.
I eSwatini finns det dock en tradition med att tillverka en Marula-öl.
När frukten faller till makten så är den mogen och samlas upp av kvinnor och barn.
Kärnan plockas ut och man samlar fruktköttet i en behållare.
Fruktköttet blandas ut med lite vatten och socker och sen får det stå och jäsa i 4 dagar.
Efter det så har man gjort färdig sin Marula-öl.
Den här drycken dricks flitigt av dem lokala tills skörden är över.
Egentligen så måste folket vänta på drottningen innan dem själva tar första klunken, som åker från by till by för att frälsa skörden och utbringa en skål, men dem lokala är lite för ivriga för att vänta.
Vi ville ju såklart också få tag i denna dryck.
Mellan Hlane och Mlilwane stannade vi för att tanka och såg en vinglande man gå förbi, vi frågade honom vart man kunde få tag i Marula-ölen och han ledde oss direkt till en kvinna som stod och tillverkade drycken i ett litet hus.
Vi hade en tom 5 liters vattendunk som hon fyllde till toppen för 50 rand.
Runt omkring på bänkarna satt gubbarna fulla, förvånade och glada att turister kom dit för att köpa deras traditionella dryck.
Mlilwaneparken var också väldigt unik i sig.
Här fanns det inte lika många sorter djur men det kryllade av dem djur sorter som fanns där.
Hjortdjur, zebror, apor, vårtsvin, bufflar sprang runt fritt överallt i parken.
Den fanns även flodhästar och krokodiler men till ett inte så många.
Det som var unikt med denna park var att man faktiskt fick gå runt överallt där man ville, man fick komma djuren väldigt nära till fots vilket var väldigt häftigt.
Omgivningen och naturen var också vacker med höga berg i horisonten och stora skogar runt omkring.
Det fanns även några roliga 4x4 vägar att leka på.
Vi bodde på ett backpackerställe som faktiskt låg mitt inne i parken.
Här spenderande vi också två nätter.
Personalen som arbetade på backpackerstället tyckte det var väldigt roligt och frågade oss mycket om hur vi fick tag i Marula-ölen.
Dem sa till oss att den behövdes jäsa i en dag till innan den var färdig att konsumeras.
Vi silade även bort dem största jästklumparna med ett myggnät.
Kvällen efter så delade vi ölen med en kille från Nederländerna och en från Brasilien.
Nattvakten fick också en kopp.
Ölen var faktiskt väldigt äcklig, den smakade ungefär som vin under jäsningsprocessen.
Vi drack iallafall upp allting och det kändes i huvudet och i magen dagen efter.
Efter det begav vi oss upp mot dem nordvästra delarna som är känt som högdelarna av landet.
Vi stannade för lunch i huvudstaden Mbabane som är den minsta och lugnaste huvudstaden vi någonsin sätt.
Efter det så besökte vi glasblåseriet som Kosta Boda från Sverige startade på 70-talet i Swaziland.
Nu har inte Sverige något med glasblåseriet att göra förutom att vi står med på en informationstavla.
Väldigt roligt att se att det fortfarande är en välfungerande industri som tillverkar väldigt vackra och proffsiga glasprodukter.
Vi stannade även vid Sibebe som är känd som världens näst största sten.
Väldigt stor och fin men vi förstod inte riktigt varför den räknades som en sten.
Dem nordvästra delarna är väldigt vackra och påminner väldigt mycket om Lesotho.
Dock så är det väldigt mycket grönare här och man ser enorma skogsplanteringar överallt.
Det ligger också stora skogsbruk längst vägen.
Vi sov i en liten lugn stad vid namn Piggs peak en natt.
Vi gillade staden och ville stanna en natt till men det var dessvärre fullbokat viket tvingade oss att göra om våra resplaner.
Vi hittade ett boende i Bulembu, någon timme bort från Piggs peak.
Vi stannade vid Phophonyane-vattenfallen på vägen dit och spenderade någon timme där.
När vi kom fram till Bulembu så var allting väldigt märkligt.
Övergivna hus och byggnader låg överallt längts bergen och man såg nästan inga människor.
När vi kom fram till boendet berättade dem att dem hade brutit asbest i en gruva i staden för många år sedan.
Nu så används staden till att hjälpa föräldralösa barn med utbildning osv.
Det förklarade saken men urvalet av aktiviteter och restauranger var väldigt begränsat.
Vi förstod efter ett tag att boendet vi hade hamnat på var ett missionärshem.
Eftersom alkohol inte serverades på den enda restaurangen som fanns spenderade vi kvällen med att se på Ghandi-filmen.
Den sista natten spenderade vi också på Hlane Royal National Park eftersom den ligger bra till för gränsövergången till Mozambique.
Den här gången fick vi se två stycken lejon och massvis av noshörningar!!!
Vi hoppas på att allt kommer att gå bra vid kontrollen och nu vet vi vad vi ska titta efter i våra pass.
Nästa stopp blir Xai-Xai, Mozambique där sol och bad väntas!
Lokala marula bryggeriet.
Kommentarer
Skicka en kommentar