Cyklonen idai och gorongosa-parken

Dagen efter våran tur till Bazaruto så började vi höra på nyheterna att det hade dragit in en tyfon vid namn Idai i södra Malawi och i nordvästra Mozambique och dödat över 100 personer.

Tusentals hus hade blivit förstörda samt broar och vägar.

Tyfonen skulle röra sig ut mot Madagaskar där den skulle stanna någon dag och bygga upp sig till en cyklon för att sedan vända tillbaka mot Beira i Mozambique någon timme bort därifrån vi befann oss.

Vi hade ungefär fyra dagar på oss att köra upp ifrån ovädret innan det skulle nå land.

Jimmy ska åka hem ifrån Malawi den 23 mars så vi bestämde oss för att köra upp mot gränsen för att få några extra dagar i Malawi.

Problemet var att det är otroligt långa sträckor för att komma upp mot gränsen.

Vi packade våra saker och tog oss upp mot Gorongosa National Park där vi sa att vi skulle sova en natt innan vi rörde oss vidare emot Malawi.

Hotellägarna sa att det ungefär skulle ta 6 timmar för oss att köra upp till Gorongosa från Vilankulos vilket inte riktigt stämde. 

I 4 timmar så fick vi köra på den värsta vägen hittills i Mozambique.

När det väl fanns asfalt på vägarna så var groparna i vägen så djupa att man lätt hade fått punktering om man inte undvek dem och resten av vägen fick man köra på kanten av vägen eftersom huvudgatan fallit sönder i bitar.

Det tog oss 11 timmar att köra fram till Gorongosa, och mörkret hade fallit när vi var framme och vi var helt utmattade.

Gorongosa är den mest välkända nationalparken i Mozambique och har varierad miljö mellan täta skogar, öppna savanner, sjöar och våtmarker.

I mitten på 1900-talet så kryllade parken med djur men efter självständighetsrevolutionen och det allt för långa inbördeskriget så tvingades soldater och lokalbefolkningen skjuta av många av djuren för ren överlevnad.

I början på 2000-talet gick en amerikansk eldsjäl in med enorma summor pengar till parken för att få liv i Gorongosa igen.

Dem har lyckats väldigt bra och vunnit fina priser för deras hårda jobb.

I parken har man nu chans att se elefanter, lejon, zebror, diverse hjortdjur, över 400 fågelarter och mycket mer och parken återhämtar sig väldigt väl.

Parken sponsrar även ett lokalt sjukhus, forskningscenter, kaffeplantage, skolor, arbetsträning för dem lokala och mera.

Om ni är mer intresserade så klicka på länken nedan.

http://www.gorongosa.org/

Parken är egentligen inte öppen för safari-turer förens i början av april på grund av regnsäsongen, men när vi väl kommit fram till parken så berättade dem för oss att dem kunde anordna två stycken turer för oss dagen efter.

Vi blev ju såklart glada över det och tackade ja.

Vi hade träffat på ett annat par tidigare, ena från Tyskland och den andre från Mozambique, på våran resa till Bazaruto som även befann sig i parken samtidigt som oss, så dem hängde också med oss på safari-turerna.

Vi gjorde en tur tidigt på morgonen och en vid solnedgång.

Parken var väldigt vacker och grön eftersom det var precis på slutet av regnperioden och det kryllade av liv i parken.

Våran guide samt tysken var väldigt kunniga om både växter och djur så vi fick möjligheten att lära oss väldigt mycket som vi aldrig hade gjort om vi åkt själva.

Vi fick inte se någon av dem stora savann-djuren men vi fick se otroligt många vackra fåglar och 100-tals olika hjortdjur.

På kvällen åt vi middag med paret och hade det väldigt trevligt.

Dem båda bodde i Maputo och förklarade vilken härlig och häftig stad det var.

Efter samtalet kännes det som vi kanske inte gav Maputo en ärlig chans, så vi får se om det blir ett besök dit igen någon gång i framtiden.

Dagen därpå hade vi egentligen bokat en båttur på morgonen innan vi skulle åka ifrån parken, men personalen kom till oss på kvällen och berättade att dem skulle evakuera parken på grund av stormen som skulle dra in.

Vid den här tiden så hade stormen dragit in över Madagaskar och tagit många liv och hem och om nån dag så skulle stormen nå Mozambiques fastland igen.

Vi följde stormen på våra appar och beslöt oss för att köra upp till Tete där det skulle vara säkert och ett bra sista stopp för oss innan Malawi.

Det blev en heldagskörning för att ta oss fram till Tete och vi var helt slut när vi kom fram till hotellet.

Morgonen efter så läste vi på nyheterna att tyfonen hade dragit in mitt över Beira som är Mozambiques näst största stad.

Många hus och åkrar blev tagna av cyklonen och hela staden blev utan el och internet.

84 människor har mist sina liv hittills men presidenten tror att antalet kan stiga till över 1000 människor.

Cyklonen gick även igenom några av städerna vi precis kört igenom och tog med sig liv, hus, broar och vägar.

En stor och sorglig tragedi för landet.

Det blir en väldigt lång återhämtnings-process efter sådana här naturkatastrofer, speciellt för människorna som fått sina hem och odlingar förstörda.

Många människor i Mozambique är helt beroende av sina odlingar för överlevnad och nu ligger allt under vatten och det kommer ta månader innan skörden kan startas upp igen.

Vi fick dåligt samvete och övervägde att åka till någon av dem drabbade områdena för att hjälpa till, men det finns så lite vi kan göra utan kunskap om återuppbyggnad efter en naturkatastrof och stora hjälporganisationer är snabba på att dyka upp efter sådana här katastrofer och har otroligt mycket mer kunskap än oss tre.

Vi tackar Mozambique så mycket för alla fina äventyr och fina människor vi träffat i landet och tänker extra mycket på alla familjer som förlorat något eller någon i cyklonen.

Nästa stopp blir i Malawi - The Warm Heart of Africa, där vi förhoppningsvis kommer att stanna i några veckor innan vi fortsätter vår resa upp mot Kenya!

 Gin tonic vid solnedgång i Gorongosa parken.

 Död antilop i Gorongosa.

Påväg mot Malawi.