Vårat Arbete på Fukeni, Kilimanjaro.
I April 2019 så träffade jag och Stellan på Kennedy Kisanga för första gången och fick möjligheten att både besöka och arbeta på några av alla dem fina projekten han driver tillsammans med Svenska Kyrkan.
Vi fastnade då direkt för mjölkprojektet som drivs uppe på Kilimanjaro i ett litet område kallat Fukeni.
Som jag redan skrivit om i förra blogginlägget om Fukeni så är elektricitet ett stort bekymmer för att kunna driva verksamheten till sitt fullo och den här gången så hade vi förhoppningar att få installera solceller till den stora kylen dit all mjölk från bönderna transporteras.
Men som alltid för oss här i Afrika så blir ingenting som vi planerat....
Vårat arbete började faktiskt redan dagen efter vi kommit över gränsen från Kenya in till Tanzania.
Tanken var att vi skulle planera och beställa allt material vi behövde till solcellsarbetet innan vi flög iväg till Zanzibar så att allt material skulle finnas på plats när vi kom tillbaka.
Vi tog oss upp till Olimo (där mjölkkylen befinner sig) från Arusha där vi bodde för att mäta taket och för att se hur mycket ström kylen drog.
Redan här började oturen...
Vi trodde att kylen drog mellan 100-200 watt (som en vanlig kyl gör) men när vi började läsa på ordentligt och hittat alla märkplåtar så insåg vi helt plötsligt att kylen drog ungefär 3500 watt.
Det kom som ett riktigt slag i ansiktet och alla våra planer föll isär och vi alla blev faktiskt riktigt ledsna och besvikna.
Jag borde ju såklart ha lagt ner mera tid förra resan för att vara säker på kylens enorma kraft.
Kyltanken uppe på Olimo har uppgiften att både kyla ned mjölken i en otrolig hastighet samt röra runt mjölken med en elektrisk visp.
Efter tanken fyllts på av bönderna i 1-2 dagar så kommer det en bil nerifrån berget för att hämta den förhoppningsvis kalla mjölken och föra den ner till Fukeni där mjölkfabriken ligger.
Pågrund av alla strömavbrotten så blir man tyvärr tvungen att hälla ut upp emot 600 liter mjölk och mängder av ost, yoghurt och smör varje månad.
Detta tycker vi självklart är helt oacceptabelt och det var på grund av detta vi ville installera solceller för att förhindra detta problem.
Nu gick våra tankar självklart i 320 km/h och vi försökte tänka ut nya idéer, dumma och smarta.
Medans våra tankar gick och gick så påbörjade vi våran andra uppgift på berget: laga dieselgeneratorn som någon lyckats tanka bensin i.
Vi lyckades att få med oss en lokal mekaniker som Kennedy har använt sig av förut för att hjälpa oss att kolla på problemet.
Efter många timmars isärplockande och läsningar i manualer så hittade vi tillslut problemet (trodde vi då).
Det var topplocket som hade gått sönder och detta hände i största sannolikhet i samband med att man tankat i bensin i en dieselmotor.
Okej bra, nu är det bara att köpa ett nytt topplock så kommer generatorn fungera bra igen!
Så hade det ju låtit om vi var i Sverige men det var ju inte våran verklighet.
Generatorn donerades till Olimo för över 10 år sedan och generatorn kom ifrån landet gud vet var.
Efter mängder av research så hittade vi äntligen delen..... i Ryssland och Sydafrika.
Jag började genast ta kontakt med företagen för att se möjligheterna att frakta delen till Tanzania i förhoppningar att delen skulle hinna komma under vår vistelse på Zanzibar.
Nu hade det nästan blivit dags för oss att åka till Zanzibar och efter många argument och bråk så hade vi kommit en bit på vägen med några av våra idéer.
Vi hade tankar att bygga om kylen så den höll kyla längre, montera en frekvensomvandlare för att minska start och driftstömmarna, jordkällare, köpa ett nytt mindre aggregat, köpa en likströmskyl (solcellskyl), köpa en vanlig kyl och installera solceller eller dra in 3-fas till Olimo och installera en automatisk 3-fasväljare.
Vi hade besökt flertal butiker, mailat och ringt olika företag i världen och googlat väldigt mycket men vi var fortfarande inte 100% på någon av våra idéer.
Våra tankar hade även spritt sig till Fukeni där dem också har stora problem med kylningen.
På Zanzibar så var kylproblemen en återkommande diskussion varje kväll vid matbordet och vi kom tillslut fram till att vi behöver mycket mer information om hela verksamheten innan vi kunde göra ett proffesionellt beslut.
Vi ville verkligen veta allt, hur mycket mjölk kommer in varje dag? Hur mycket av produktionen blir mjölk och hur mycket blir ost? Hur mycket mjölk behövs slängas? Hur ofta är det strömavbrott och är det alltid alla faser som går? Hur mycket gas används för att värma mjölken? Priser?
Frågorna fortsätter och fortsätter.....
Vem skulle vi ställa alla dessa frågor till då?
Kennedy och kyrkan har en bra övergripande bild över det hela men det är aldrig någon som har behövt fått redan på så här mycket information.
Som tur var så har vi genom min mamma som jobbar med Svenska Kyrkan fått kontakt med en underbar tjej som även hjälpt kyrkan vid andra tillfällen vid namn Jesca Meta.
Hon bor i närheten av Fukeni och hennes dröm är att jobba som översättare och hon är utbildad lärare men tyvärr, som i mångas fall här i Afrika, så har utbildning ingen betydelse om det inte finns några jobb.
Självklart är en utbildning aldrig i onödan men tyvärr är det inte alla utbildningar som leder till ett arbete.
Hon har försökt att tänka om sina banor men nästan alla business kräver att man har ett kapital vilket självklart blir omöjligt att bygga upp utan arbete, en riktigt ond cirkel med andra ord...
Anyways så tyckte vi att hon skulle bli den perfekta detektiven i våran research och hon ville mer än gärna hjälpa till.
Efter några dagar fick vi svar på allting vi behövde ha svar på för att fortsätta utveckla våra idéer.
Tillslut började vi få en allt klarare bild om hur våra lösningar skulle gå till.
För det första så insåg vi att vi aldrig skulle kunna få kylen i Olimo att drivas på solceller utan den ända vettiga lösningen var att dra in 3-fas från nätet och installera den automatiska 3-fas väljaren.
Innan resan till Zanzibar så hade vi redan vart förbi stans allra bästa elbutiker för att kolla möjligheterna att få tag i en 3-fas väljare men det verkade vara helt hopplöst i Tanzania.
Jag lyckades googla fram och få tag i ett polskt företag som sålde sådana och dem kunde skicka 3-fasväljaren till Sverige.
Mick och Magnus som också jobbar med Svenska Kyrkan hade som tur var en inplanerad resa till Tanzania den 21 Januari så dem hade möjligheterna att ta med sig delarna till oss.
Efter vi var säkra på att delarna kunde komma ner till oss under vistelsen så kunde vi ta kontakt med Kennedy för att få in en offert från TENESCO för 3-fasinstallationen från nätet.
Nu eftersom problemet med kylen i Olimo var ”löst” så riktades våra tankar ännu mera mot Fukeni och problemen där.
Allt lutade mer och mer mot att vi ville ha någonting i Fukeni som var konstant och stabilt och alltid fungerade och eftersom man inte kan lita på nätet så såg vi solcellskylen som den enda lösningen.
I Fukeni har man ett stort kylrum som drivs av tre faser som många dagar i veckan står stilla, man har en stor frysbox som även den får stå stilla i perioder och dieselgeneratorn som finns på Fukeni orkar inte med att driva kylrummet.
Mycket av produkterna skulle alltså gå att rädda om det fanns en kyl på plats som alltid fungerar.
Tredje problemet med generatorn i Olimo återstod ju fortfarande men jag hade varken fått svar från den ryska eller den sydafrikanska affären.
Vi insåg att det var lönlöst så vi bad vår mekaniker att försöka svetsa ihop delarna i hopp om att det skulle hålla ett tag.
Så, nu var nästan allting bestämt och nu inväntade vi svar ifrån Svenska Kyrkan och Kennedy för att få ett godkännande till projekten.
Vi fick positiv respons och vi blev taggade och glada igen för att vi kunde utföra något sorts arbete även fast ingenting blev som originalplanen.
Dagen efter vi landat från Zanzibar så åkte vi direkt till solcellsbutiken för att gå igenom offerten igen och se till att transport anordnades till Fukeni, materialet fanns nämligen i Arusha 2 timmar bort.
Vi var där på en fredag och självklart blev vi tvungna att vänta tills måndag eftermiddag innan materialet skulle anlända, vi var ju även tvungna att vänta på Mick och Magnus innan våra delar kom till Olimo.
Kennedy hade redan påbörjat pappersarbetet för 3-fasanslutningen den 2 Januari så vi hade ju såklart hoppats på att arbetet skulle vara klart när vi kom tillbaka från Zanzibar.
Den 22 Januari fick vi inbetalningskortet och efter det var betalt så kunde det ta flera månader innan dem kom..... vi hann alltså inte klart med det den här delen av vår vistelse men jag har förberett så mycket som går och noggrant instruerat en lokal elektriker som får göra det lilla sista.
Det enda vi kunde göra var att ta upp mekanikern på berget igen och försöka få igång generatorn med den nysvetsade delen.
Vi kom upp till Olimo och insåg efter många timmars meckande att topplocket inte var det enda problemet med generatorn.
Efter 10 år med väldigt dålig underhåll och råttattacker så behöver generatorn genomgå en stor renovering och det sa vår budget nej till denna gång.
Måndag eftermiddag kom tillslut och vi stod redo i Fukeni för att glatt ta emot våran leverans. Allting kom som det skulle och vi bar in det så vi var redo för dagen efter.
Vi var taggade och ivriga att få börja arbeta så vi klev upp tidigt på tisdagmorgonen för att hinna klart i bra tid.
Vi hade även med oss en lokal hjälpreda för att göra arbetet ännu smidigare.
Arbetet gick bra och vi var klara med att installera solceller, kyl och batterier på några timmar.
Vi hade ju planerat alltihop innan, vart är det mest sol under dagen? Vart skall kylskåpet stå? Vilket tak ska vi montera solcellerna på? Vart blir det kortast kabelnät?
All detta planerade vi tillsammans med managern på mjölkfabriken och när vi äntligen var klara med arbetet så var det första han sa: Bra jobbat, kan ni flytta kylen till ett annat rum nu??
Vi bara suckade och sa att det absolut inte gick, vi har gjort all planering för att den skall stå just där den står...
På eftermiddagen landade Mick och Magnus och vi träffade upp dem för att ta en fika och hämta delarna.
Dagen efter förberedde vi installationerna vid Olimo så mycket som vi bara kunde och installerade en av dem två 3-fasväljarna i Fukeni för den stora frysboxen som står där.
På eftermiddagen blev vi hembjudna till Jesca och fick träffa hennes föräldrar och se deras vackra hem, fält och odlingar.
I detta blogginlägg så försöker jag beskriva lite hur vi tänker och arbetar här nere i Afrika.
Detta var bara ett av dem många projekten och arbeten vi gjort nere i Tanzania/Kenya.
När vi arbetar på ett projekt som redan existerar eller om vi skall arbeta på ett nytt projekt vill vi vara säkra att vi ser hela bilden och förstår hela syftet bakom projekten.
Vi ifrågasätter allt och alla och försöker att se till att alla pengar som vi spenderar går till rätt människor och rätt projekt.
Vi har sett så många övergivna och misslyckade projekt (dem allra flesta med goda intentioner från början) under våran resa genom Afrika och vi gör vårt allra bästa för att se till att det inte händer med våra.
Kommentarer
Skicka en kommentar