Botswana, Där Djur och Människor Lever i Ett
Med det fortfarande dövande ljudet från Victoriafallen i våra öron och bilen full med blöta kläder så var det dags för oss att bege oss mot gränsen från Zambia in till Botswana.
Gränsen mellan Zambia och Botswana ligger precis vid Chobe floden och det enda sättet för tillfället (dem håller nämligen på att bygga en bro) att ta sig över är via en liten färja.
På Zambiasidan är det fullt av gränsbusar som insisterar att du behöver deras hjälp även fast det är mycket enkelt att göra allting själv.
Vi kom tillslut på färjan som skulle ta oss över till Botswana och nu var det bara att fixa visum och alla papper som behövdes till bilen.
Till våran glada förvåning så fanns det inte en enda gränsbuse på Botswanasidan utan här fick man göra allting själv, och det var väldigt enkelt.
Som svensk medborgare får du 90 dagars gratis visum och för bilen behövde vi bara prata med en enda person och betala 150 SEK med Visakort.
Allt kändes för bra för att vara sant men så är det här i Botswana.
Botswana har en av dem högsta BNP per capita och är det minsta korrupta landet i HELA Afrika men så har det inte alltid varit.
På 60-talet lite efter självständigheten så låg BNP per capita på ungefär 200 USD och Botswana rankades som ett av dem fattigaste länderna i hela världen tills en dag när man hittade stenen som skulle förändra hela landet, diamanter 💎.
Innan diamanterna så var det bara 2% av befolkningen som fick chansen att gå klart skolan och det var mindre än 100 elever inskriva på universitet.
I hela Botswana fanns det bara en enda asfalterad väg och den var bara 12km lång.
Idag 2020 så är Botswana ett helt annat land men en BNP per capita på ungefär 16.400 USD.
Till skillnad ifrån andra afrikanska länder med eftertraktade naturresurser så såg presidenten till att diamantpengarna skulle hjälpa till att bygga upp landets infrastruktur, utbildning och sjukvård.
Vi alla blev väldigt glada och förvånade över att se denna drastiska omställningen från vad vi har blivit vana att se i Afrika och när vi var klara vid gränsen så kände vi faktiskt en stor lättnad.
Jag hoppas att människorna i Botswana är stolta över sitt land och jag ber att allting fortsätter i samma riktning i framtiden.
Vårt första stopp efter gränsen blev bara några kilometer därifrån i en liten stad vid namn Kasane.
Största anledningen att åka till Kasane är för att besöka Chobe National Park.
Från Victoriafallen kan turister göra en endagstur till parken vilket har gjort den har blivit väldigt populär.
Det finns gott om boenden i Kasane och här hittar man barer, restauranger, shoppingcenter och hundratals safariföretag.
Den populäraste safariutflykten man kan göra härifrån är en båtsafari som går i Chobe-floden och längst med Chobe National Park men man kan även göra driving safaris i parken.
Innan jag fortsätter med storyn så måste jag in på ett litet sidospår.
I Botswana så finns det inga som helst staket för att separera djur och människor vilket betyder att man kan stöta på vilket savanndjur vart som helst och när som helst.
Första dagen när vi kom in till Botswana såg vi vårtsvin vandra runt på parkeringen till ett shoppingkomplex och när vi har åkt längst motorvägarna i landet har vi sett elefanter många gånger.
Botswana är både väldigt civiliserat och helt vilt på en och samma gång vilket är väldigt unikt och häftigt!
Vi hade fått tag i ett boende precis nere vid floden och härifrån bokade vi också våran eftermiddags safaritur.
Vi hade bestämt oss för att göra en båt-safari eftersom vi aldrig hade upplevt det förut samt att vi alla älskar att vara på vattnet, inte i vattnet i detta fall eftersom floden kryllade av flodhästar och krokodiler.
Mitt i floden låg en ö som var synlig när vattnet inte var för högt och på andra sidan floden låg Namibia.
Chobe NP är känt för deras många elefanter, det bor faktiskt 120.000 elefanter där och om man åker på en safari så är det nästan 100% chans att få se en elefantfamilj.
Under vår safaritur fick vi inte bara se en elefantfamilj utan säkert 10 familjer och kanske 100 elefanter totalt.
När kaptenen såg en elefantfamilj så körde han sakta och tyst fram till strandkanten och så väntade man helt enkelt ivrigt på att elefanterna skulle gå förbi just där man parkerat.
Det hände för oss flera gånger att elefanterna gick förbi och det kändes faktiskt ganska surrealistiskt att sitta på en båt i en flod i Botswana med en kall öl i handen och kolla på elefanter inte mer en 2 meter ifrån en själv.
Hela turen tog ungefär 3 timmar och förutom elefanter fick vi se giraffer, bufflar, flodhästar, krokodiler och en massvis av olika fåglar som jag glömt namnen på.
Det var en superhäftigt upplevelse att få göra en båt-safari för första gången och vi ångrar faktiskt att vi inte stannade i Kasane en natt till.
Efter Kasane var våran plan att röra oss vidare ner mot Maun där dem flesta safariturerna i Okavangodeltat utgår ifrån men vi hade blivit rekommenderade att göra ett stopp på vägen vid ett ställe som hette Elaphant Sands.
Nästan hela Botswana är platt som en pannkaka och vägen till Elephant Sands var bokstavligen spikrak med perfekta asfalterade vägar och inga människor eller bilar sågs till någonstans.
Man blev konstigt nog utmattad av att köra rakt fram i flera timmar utan att se någonting alls.
Elephant Sands var ett boende och camping som låg mitt ute i ingenstans några kilometer ifrån huvudvägen.
I centret av campingen så låg det ett vattenhål och alla byggnader omringade liksom det här vattenhålet.
Bushen runtomkring camping är torr, sandig och buskarna och träden är väldigt låga i området.
Vattenhålet är därför en väldigt viktig vattenkälla för djuren runtomkring, särskilt för elefanter som behöver stora mängder av vatten varje dag.
Och det är det som är charmen med Elephant Sands, man går till restaurangen och beställer en kall öl och sätter sig några meter ifrån vattenhålet eller lägger sig i den svalkande poolen för att beskåda dessa vilda, enorma och vackra elefanterna bara några meter ifrån en med absolut ingenting som ett staket eller skydd från dem vilda djuren.
Vi hade bestämt oss för att campa för första gången sedan vi började våran resa i November och vi tänkte att Elephant Sands skulle vara det perfekta stället.
Även fast vi har precis all campingutrustning man kan drömma om så är vi urusla campare och under hela våran resa så skulle det här bli den tredje gången vi skulle sova i våra tält.
Allting var blött och mögligt och av någon anledning så hade en av våra luftmadrasser punktering.
Det tog otroligt lång tid för oss att sätta upp vårat camp och solen och hettan tog nästan kål på oss.
Marken vi skulle campa på hade otroligt många små taggar överallt och under natten fick även jag punktering på madrassen.
Men men, nog av klagande.
Platsen vi campade på var otroligt vacker och man glömde snabbt bort det jobbiga med att campa.
Vi spenderade hela dagen vid poolen och kikade på elefanter och på kvällen åt vi en fantastiskt middagsbuffé.
Kvällar på campingar brukar oftast vara väldigt tysta och tidiga och så var det den här gången också.
Jag gick och la mig i tältet på min säckiga luftmadrass klockan 21:00 med några öl.
Tidiga kvällar är inte riktigt min vän och denna kväll hade jag det väldigt svårt att somna.
Jag låg uppe i säkert 3-4 timmar innan jag tyckte att det var dags att försöka blunda ögonen men innan jag kunde göra det behövde så behövde gå upp för att pudra näsan.
När jag gick mot badrummet kollade jag ner mot vattenhålet och fick syn på 8 stycken gigantiska gråa klumpar vilket förstås var elefanter.
Jag bestämde mig för att tyst och försiktigt gå mot restaurangen och närmre vattenhålet för att få en närmre syn på elefanterna.
Hela campet sov, restaurangen och baren var nedsläckt och ingen personal sågs till någonstans.
När jag kom fram till betonggolvet tog jag av mig mina flipflops som var fulla av taggar för att låta så lite som möjligt.
Jag smög mig fram till en stol precis framför vattenhålet så tyst jag bara kunde och när jag äntligen lyckats slappna av två meter ifrån elefanterna så insåg jag också att himmelen var knökfull av glittrande stjärnor.
Nya elefanter kom och gick till vattenhålet och jag satt bara där alldeles själv knäpptyst med den otroligt vackra stjärnhimmelen ovanför mig.
Jag måste ha suttit där nästan över en timme och när den sista elefanten vandrade ut i den mörka bushen så visste jag att det även var dags för mig att försöka somna, vilket jag gjorde på några sekunder. 🐘
Dagen efter campet så tog dem spikraka vägarna oss till Maun där vi hoppades på att få göra något äventyr på det kända Okavangodeltat.
Maun är ev av dem största städerna i Botswana och den bästa staden för att planera och börja sitt safariäventyr på deltat, lite som Arusha är den bästa utgångspunkten i Tanzania för Serengeti.
Okavango är som ett stort träsk fylld av små kanaler och med savannens alla djur och Okavango står med på UNESCO världsarvslista.
Deltat har olika mängder av vatten i sig beroende på vilken årstid man är där men det finns alltid vatten i dem 5 huvudkanalerna.
Högsäsongen i Botswana är Juni - Augusti när det finns som mest vatten i Okavango.
Vattnet kommer delvis från regn men den största delen är från floder i Angola som rinner igenom en liten bit av Namibia tills vattnet tillslut når Okavango.
Det finns mängder av olika aktiviteter och olika sätt att resa på deltat men det mesta handlar om hur mycket pengar du har i plånboken.
Botswana har under åren blivit experter på lyxsafari och människor som reser hit till Okavango kan lätt spendera 30.000 SEK per dag.
Våran budget låg inte riktigt på 30.000 SEK per dag men som tur är så kan man göra hyfsat billiga safarin på deltat också.
Vi bestämde oss för att vi ville göra en kanotsafari (även kallat Mokoro) som nog är det mest populära man kan göra på deltat.
Eftersom vi var i Botswana under den säsongen när vattnet var som lägst så behövde vi köra ut i bushen en bit för att komma fram till en av kanalerna.
När man väl kommer fram till vattnet så blir man tilldelad en Mokoro kapten/safariguide.
Det finns ett slags fackförbund för just Mokoroförarna för att se till att alla får jobb, lika mycket betalt och att turisterna inte blir lurade.
Fackförbundet har stärkt byarna runt Okavango och jag hoppas på att systemet fortsätter fungera och även inspirera andra branscher i Botswana.
Vi hoppade iallafall in i dem 2 kanoterna och kaptenerna puttade ut oss med sina långa pinnar som dem använder för att ta sig fram på i deltat.
I nästan 3 timmar puttade våra kaptener oss fram mellan små vackra kanaler och berättade om alla fåglar och växter vi såg tills vi kom fram till en ö i deltat där vi skulle göra en ”walking safari” och käka lunch.
Det var våran första gång vi var på ett walking safari och det var faktiskt riktigt spännande.
Vi följde tyst efter våran guide som letade och lyssnade efter alla djuren och efter någon timmes vandring hade vi sett bufflar, giraffer, vårtsvin och rådjur.
Efter vandringen hoppade vi in i kanoterna igen och paddlade tillbaka i dem små kanalerna tillbaka till bilen.
En annan populär aktivitet man kan göra på deltat är att flyga helikopter eller ett litet flygplan över Okavango och vi hade egentligen planerat att göra detta också men vädret var inte på våran sida.
Vi stannade i Maun i 3 nätter men tyvärr vände inte vädret och vi blev tvungna att åka vidare till våran nästa destination Sepupa.
Sepupa låg ungefär en 4 timmars bilfärd ifrån Maun och vårat boende låg jättevackert till precis framför en av Okavangos kanaler.
När vi precis packat in väskorna i rummen så kom det en personal springande till oss och skrek något ord och sa; skynda skynda!
Vi sprang efter henne tills hon stannade upp och pekade på ett rådjur som stod på en gräsmatta.
Under våran resa har vi sett hundratusentals olika hjortdjur och vi blev inte speciellt imponerade av hjortdjuret som stod några meter ifrån oss men tydligen så var detta djur det mest sällsynta man kan se i Okavango och alla från personalen kom springande för att se djuret.
Vi förstod inte riktigt skönheten i djuret och tyvärr kommer jag inte ihåg namnet på djuret så ni kan inte googla det heller.
Vi tackade iallafall personalen jättemycket och sa att vi var mycket tacksamma att dem visade oss rådjuret.
Dagen efter hade vi bestämt oss för att besöka Tsodilo Hills som också är på UNESCO världsarvslista och är Botswanas högsta berg.
Anledningen att berget är med på listan är för dem 4000 grottmålningar som finns på 400 olika platser runt berget.
Det finns 4 olika vandringar man kan göra runt berget och vi valde en som hette ”Rhino Track”.
Under 4 timmar tog våran guide runt oss till olika grottmålningar och förklarade deras historia och bergets historia men även mycket om San- och Bantustammarna som bott vid berget i många tusen år.
Målningarna är mellan 40.000 - 75.000 år gamla och dem flesta dem flesta är avbildningar av djur.
Många forskare och även Botswanas president har försökt återskapa färgen som användes för att måla målningarna men ingen av dem nya målningarna har lyckats stanna mer än två år på stenarna.
Rundturen både väldigt informativ och vacker och vi hade en riktigt bra dag vid Tsodilo.
Tyvärr tog våra äventyr i Botswana slut vid Tsodilo Hills och dagen efter var det dags för oss att åka till ökenlandet Namibia.
Vi hade en fantastisk upplevelse i Botswana och tackar landet så mycket och risken finns nog att jag kommer tillbaka någongång i framtiden men gärna då under rätt säsong.
Solnedgång vid Chobe.
Kommentarer
Skicka en kommentar