Jesper Tror På Hajar
Nu har vi tagit oss över gränsen från Sydafrika till Mozambique!!
Känns både roligt och spännande att få utforska och lära sig om detta sydöst-afrikanska land.
Dagen innan gränsövergången så spenderade vi en natt i Sodwana, några mil ifrån Mozambique.
Väldigt lugn och naturskön liten by.
Vi spenderade dagen på stranden och bestämde oss för att ta ett morgon dyk dagen efter innan vi åkte, eftersom vi hade hört att dykningen skulle vara så bra där.
Såklart träffade vi ett härligt par på kvällen och det blev ganska sent.
Av nån anledning så har vi alltid en tendens att festa dagen innan vi ska upp tidigt och göra nån aktivitet..
Vi vaknade tillslut och efter några koppar kaffe så hoppade vi upp på traktorn som tog oss till dykbåten.
Lugnt och fint dyk där vi fick se sköldpadda, white tip shark, nudibranch och div andra fiskar.
Det var faktiskt första gången som Jesper fick se en haj, även fast han har gjort många dyk förut.
Han hade börjat spekulera om att hajar bara var en myt och att hela världen ljög för han.
Men efter första interaktionen med en haj så blev han ju såklart överlycklig!
Gränsövergången gick förvånansvärt smidigt och bra!
Vi behövde bara stå i 6 olika köer för att fylla i formulär, köpa försäkringar, fixa visum och få in bilen i landet.
Dock så kunde vi bara införskaffa oss ett visum på 30 dagar vilken kommer skapa lite problem för oss framöver, vi vill nämligen stanna längre än så.
MOZAMBIQUE
Närmaste byn när man kommer över gränsen heter Ponta Do Ouro och ligger precis nere vid en lång vit sandstrand.
Fram till i höstas 2018 så fanns det bara sandvägar som ledde fram till staden och det krävdes att man körde en 4x4 bil för att ta sig fram.
Men precis som i Lesotho och många andra afrikanska länder så har kineserna jobbat sig in i landet och byggt fina asfalterade vägar i utbyte mot handel och fiske.
Asfaltsvägen fram till Ponta Do Ouro kommer att resultera med att många flera turister från Sydafrika och Maputo att ta sig dit och njuta av en skön weekend.
När man väl kom in i själva kärnan av byn tog dock dem asfalterade vägarna slut och sandvägarna började igen.
Vi fick direkt en avslappnad och skön känsla när vi kom fram.
Folk överallt log och hälsade med tummen upp och det kändes tryggt.
Små butiker och barer finns det ingen brist på längst huvudgatan, dock med begränsat utbud.
Ägg, bröd, piri piri sås, gin på tetrapack, smågodis, cigaretter, öl, tomat och lök var standardutbudet i små butikerna.
4-hjuls uthyrning var populärt här på grund av sandvägarna, till och med polisen använde sig av dem.
Vi bodde i en liten tältstuga inte mer en 10 meter från stranden med utsikt över det kristall blåa vattnet.
Till skillnad från Sydafrika så var inte husen och byggnaderna omringade av höga staket och elstängsel vilket kändes väldigt skönt.
Vi vågade gå runt på kvällarna och hänga på lokala barerna utan att känna oss hotade och rädda.
Vi spenderade ungefär en vecka i Ponta med att bara koppla av ordentligt.
Det största vi gjorde var delfin snorklingen som ni kan läsa om i ett annat inlägg.
Vårt största uppdrag på dagarna blev att gå ner 30 meter till vattnet för att bada och gå upp till nån butik för att köpa öl och vatten.
Jesper håller även på med musikproduktion på en hobby nivå och en av arbetarna på boendet ville spela in en låt tillsammans.
Det tyckte vi förstås var roligt så vi spenderade 3 kvällar efter han slutade sitt jobb med att skriva, träna och spela in allt material.
Mycket roligt att musik kan föra samman personer över
hela världen!
Apor i Sodwana.
Stranden i Sodwana, oändligt långa sandstränder.
Jesper och Frank i den temporära studion.
Tiger prawns.
Kommentarer
Skicka en kommentar