Zero Minutas = Afrikansk timme

Innan vi lämnade Tofo för att ta oss upp mot Vilankulos bestämde vi oss för att göra en dagsutflykt till en av öarna i närheten av Tofo.

Vi träffade en strandförsäljare som lyckades sälja en kokosnöts-radio till oss efter mycket skratt och förhandlingar om priset.

Efter affären sa han till oss att han även kunde ta med oss ut på båtturen till ön.

Vi hade blivit tillfrågade förut om samma tur med vi gillade honom så vi beslöt oss för att köra turen med han.

Ziblon, som han hette, lyckades även få två stycken portugisiska tjejer att följa med på turen.

- Jag kommer och hämtar upp er 08:00 utanför erat rum, men vi måste ta eran bil för jag har ingen egen, sa han.

Ziblon dök upp 08:45 morgonen efter och hade ändå inte riktigt hunnit fixa allt än.

- Zero Minutas! Skrek han till oss och sprang iväg för att hämta det sista inför turen.

Efter ca 15 minuter till så var vi redo att sticka.

Ziblon dök även upp med en vän, Dino, som tydligen också skulle följa med så vi blev 7 personer i bilen totalt, Ziblon och Dino fick hoppa in i bakluckan medan vi andra fick tränga ihop oss i sätena.

Vi märkte direkt på de portugisiska tjejerna att dem kände sig skeptiska till hur dagen skulle sluta.

Vi sa i bilen - Hoppas vi har motor på båten så vi tar oss smidigt ut till ön.

Tjejerna sa - Vadå?! Det är väl klart att dem har motor, skulle du lita på dem här killarna med en segelbåt?

Vi bara skrattade och körde vidare.

På väg mot Barra, där vi skulle ta båten ifrån, så märkte vi att vattnet var väldigt lågt och blev oroliga för att ”vägen” vi körde på skulle svämma över med vatten och bli okörbar när vi kom tillbaka.

Ziblon skrattade och sa att det inte kommer bli några problem.

Pessimistiska till Ziblons kunskaper om tidvatten körde vi vidare och parkerade bilen.

När vi kom ner till vattnet så fick vi syn på båten som skulle ta oss ut till ön och det var ju såklart en afrikansk sliten hemmabyggd segelbåt med latinsegel som såg ut att ha några år på nacken.

Tjejerna sa - Ska vi åka på den där?! Vi har aldrig varit i en segelbåt förut!

Dem hoppade i båten väldigt skeptiska och lite buttra, dem hade nog förväntat sig något finare när Ziblon sålde båtturen dagen innan.

Vi blev bara glada att det var en segelbåt, speciellt Stellan och Jimmy som gillar segling.

Vi trängde ihop oss i den lilla segelbåten och nu så var vi även 3 personer till med kapten och besättning.

Vi frågade kaptenen hur gammal båten var och han svarade 5 år, vi hade gissat på att båten var mycket äldre än så när man såg vilket skick den var i men vi kastade ändå loss och började segla iväg och det var helt underbart.

Vinden låg perfekt och fläktade skönt på oss och vi hade även tur att bli skyddade av den första molniga dagen på länge.

Som snabbast kom vi upp i 5 knop och båten tog sig fram väldigt fint i vattnet.

Vattnet var helt kristallklart och varmt, men som sagt tidigare så var vattnet väldigt lågt för tillfället och kaptenen fick manövrera båten hela tiden för att inte slå emot dem många och stora sandbanker som kommer fram vid lågvattnet.

Ziblon och Dino tog det lugnt i solen och rullade ihop en joint.

Efter en halvtimme eller så stannade vi för snorkling.

Vi hoppades på att få se sjöhästar eftersom det skulle tydligen finnas gott om dem där.

Vi hade ingen tur med sjöhästarna och det var ganska svårt att simma runt i det låga vattnet med sjöborrar och sjöstjärnor precis under sin mage.

Det gick inge bra för tjejerna häller som använde sina händer när dem tog sig fram i vattnet och blev helt uppriva på händerna av snorklingen.

Sen var det upp i båten igen för att fortsätta turen mot ön och efter ytterligare 30 minuter så kom vi fram.

Ön heter Pig Island eller Ilha Dos Porcos och är bebodd av ungefär 800 personer.

Vi blev mötta av hövdingen på ön som var en rund man i 70 års åldern med 2 fruar och alldeles för många barn och barnbarn.

Han hälsade oss välkomna och berättade lite om livet på ön.

Här finns det inga cyklar eller några andra fordon, ön är så liten så att man går runt hela på 30 minuter.

Det finns inga poliser, på ön är det jag som bestämmer sa han.

På ön finns det två kyrkor, en protestantisk och en katolsk, ett sjukhus som blivit sponsrat av UNICEF, en skola och en brunn där öborna får hämta vatten till att tvätta sig själva och sina kläder.

Vattnet är inte drickbart så öborna var tvungna att samla regnvatten för att dricka.

Man kunde även hitta några småbutiker på ön och det hölls såklart på att bygga en bar i centret av ön.

På dem små tomterna på ön ser man småodlingar av kassava, majs och sockerrör.

Palmer med kokosnötter fanns det också gott om.

Dem använder kokosnöten för att tillaga Matapa som är en mix av kokosmjölk, kassava och cashewnötter.

Folket på ön är dock helt beroende av sitt fiske för livnäring och dem använder sig både av segelbåtar och fiskfällor för att fånga fisken.

Dem sätter upp två meters pinnar med två meters mellanrum i sanden när det är lågvatten och formar en fyrkant utan en av kanterna och när tidvattnet drar in så spänner dem ut fiskenät mellan pinnarna.

Fisken tar sig in i öppningen och fastar i näten eller hittar inte vägen ut.

På morgonen när tidvattnet dragit ut så går dem ut och plockar fisken som fastnat i fällorna.

Dem plockar även krabbor och musslor som strandats upp av tidvattnet.

Vissa kvinnor (det är tydligen bara kvinnor som plockar musslor) tar även på sig ett cyklop och går ut i vattnet med en machete för att plocka musslor.

Dem stoppar ner huvudet i vattnet med rumpan rakt upp i luften och hackar sönder musselklumpar från stenarna och samlar upp dem i en hink.

På torsdagar och fredagar åker öborna in till fastlandet till Inhambane för att sälja överskottet av fisken och köpa livsmedel och annat som behövs på ön.

Efter vi nästan gått runt och sätt allt på ön så stannade vi vid ett hus som tillhörde en av killarna från besättningen.

Vi träffade hans fru och barn och dem visade oss runt på tomten.

Efter det frågade han om vi ville smaka på deras lokala öl och vi blev såklart nyfikna och sa att det ville vi gärna göra.

Den lokala ölen var en fermenterad kokosnöt som man låtit ligga i solen ett par dagar.

”Ölen” var varm och smakade avskyvärt, men vi tvingade i oss glaset och tackade så mycket.

Besättningen köpte en liter och drack medans vi gick tillbaka till båten.

Ziblon passade även på att köpa lite mera marijuana

eftersom det var billigare på ön och hövdingen lät folket röka fritt där.

När vi kom tillbaka till båten så hade tidvattnet dragit in mot land igen och seglingen hem gick betydligt mycket snabbare eftersom sandbankarna nu var under oss.

Allt närmare vi kom emot land så såg vi att det inte längre fanns någon väg där vi tidigare hade kört.

Vi frågade Ziblon - vad hände med vägen?? Du sa till oss att det inte skulle vara några problem.

Han svarade - Inga problem, det är bara att köra i vattnet. Det kommer säkert att gå jättebra.

Vi hade inte då mycket val än att försöka om vi inte ville bli fast i Barra så vi körde på och det gick förvånansvärt bra att köra i vatten på sandbotten.

Vi kom till ett djupt parti där alla fick hoppa ut från bilen och guida Stellan om hur han skulle ta sig fram i vattnet men även det gick bra.

Vi kom tillslut fram till den vanliga vägen och vi frågade tjejerna - var det såhär ni förväntade er turen när ni bokade igår?

Tjejerna skrattade och sa - näää inte alls, men vi hade det roligt ändå!

 Gänget på segelbåten. Ziblon är killen med solglasögon och Dino är killen som vinkar.

Afrikansk segelbåt, dhow. 

 Stellan med något random barn.

 Jimmy med något random barn.

 Kyrkan på ön.

 Unicef-projekt på ön.

 Kokosnötssprit.

 Lokala barn på ön var nyfikna på vad vi gjorde där.

 Mussel-rensning.

Stellan med random barn.