4 timmar blev 14 timmar

Efter två nätter på Mushroom Farm beslöt vi oss för att ta oss in i Tanzania, både Alex och Nadia skulle också dit så dem fick lifta med oss.

Vi hade blivit varnade att gränsen mellan Malawi och Tanzania skulle vara väldigt trafikerad och ta väldigt lång tid, så vi bestämde oss för att gå upp tidigt för att ha gott om tid.

Vi hade bestämt kvällen innan att ta den dåliga vägen ner för att spara tid och vi sa att vi skulle lämna Mushroom Farm kl 08:00.

Det skulle även vara en bit för oss att köra efter gränsen till nästa stad i Tanzania där vi skulle sova, så vi räknade med att allt skulle ta 6 timmar även fastän kartorna sa 4.

Vi fick vårt första hinder direkt när vi kom upp till bilen på morgonen, vi hade nämligen fått en punktering igen...

Fram med kompressor för att fylla på luft i hopp om att det bara var en liten pyspunka, men så var tyvärr inte fallet.

Vi behövde ta oss upp till Livingstonia för att hitta en mekaniker som kunde laga våran punktering innan vi kunde fortsätta våran resa mot gränsen.

Med luft som läckte ut ur däcket varje sekund klarade vi oss precis upp till Livingstonia innan luften helt tog slut i däcket.

Väl framme så hittade vi en mekaniker (som egentligen var snickare) som erbjöd sig att hjälpa oss.

Vi blev snabbt omringade av ett dussin Mawawier som blev nyfikna och ville hjälpa till och blev nyfikna på vilka vi var och vart vi skulle.

Vi hade fått en stor spricka i däcket och det krävdes att få loss däcket från fälgen för att laga punkteringen.

Efter ungefär 4 timmars arbete senare så blev äntligen punkteringen lagad, det går inte alltid jättesnabbt utan dem rätta ”verktygen”.

”Verktygen” som vi fick använda oss av var armeringsjärn, metallbitar, lim, cigarettfimpar, fötter, händer, stenar, toalettpapper, eld, domkraft, hammare och ett fälgkors.

Efter arbetet var utfört frågade mekanikern/snickaren hur mycket han ville ha betalt för arbetet men han skakade på huvudet och svarade att hans tjänster är gratis, han vill bara hjälpa människorna i Livingstonia. 

Så snälla är Malawier.

Vi insisterade ändå att han skulle ta emot en betalning på 20 Skr och han tackade så glatt.

Nu var vi nästan 5 timmar efter schemat och Stellan fick ta det tuffa beslutet att köra den långa omvägen för att undvika att få punktering igen, vilket vi garanterat skulle fått om vi tog den andra vägen.

Vi räknade ut att vi fortfarande skulle ha tid att komma över gränsen men vi skulle bli tvungna att köra i mörkret i Tanzania. 

Gränsen skulle stängas kl 18:00 och enligt våra beräkningar skulle vi vara där 16:30 om vi skippade lunchen.

Omvägen var ju såklart dubbelt så lång ifrån vad vi hört från dem lokala vilket gjorde att vi blev ännu mer stressade, nu höll tiden på att rinna ut.

När vi nådde punkten där genvägen till Mushroom Farm började så var klockan 16:00 vilket betydde att vi låg 7h efter våran original plan.

Klockan var 17:30 när vi kom fram till gränsen vilket som tur var till vår fördel, personalen ville bli klara med oss så fort som möjligt för att få gå hem för dagen.

Även fast dem jobbade så snabbt som möjligt gick nästan allt ändå åt helvetet.

Första problemet:

Stellan hade inte med sig sitt gula feber intyg som tydligen krävdes för att komma in i Tanzania, men han lyckades tala sig ur det.

Andra problemet:

Skrivaren som skulle skriva ut våra bil papper var såklart trasig för tillfället.

Personalen berättade för oss att vi behövde komma tillbaka någon annan dag för pappersarbetet, vilket vi såklart inte kunde göra.

Stellan fick tillslut lov att följa med en kille in till Tanzania utan pass eller papper för att hitta en kopiator.

Det kändes väldigt fel att gå in olagligt i landet men dem hittade en kopiator och allt gick bra.

Tredje problemet: 

Vi behövde Tanzania Shilling för att betala TIP (Temporary Import Paper) för bilen, vilket vi såklart inte hade. 

Dollar fungerade utmärkt för att betala visumen med men tydligen inte för bilen.

Jesper fick också lov av myndigheterna att gå in i Tanzania utan pass och papper för att ta ut pengar på närmsta bankomat. 

Också det gick bra.

Tillslut fick vi klart allt pappersarbete och blev tillåtna att åka in i Tanzania i mörkret för att köpa försäkring till bilen.

Nu så hade vi ungefär 2 timmar körning i mörkret tills vi skulle vara framme i Mbeya där vi skulle spendera natten.

Som tur var så var vägarna betydligt mycket bättre och vi tog oss fram till Mbeya utan problem och checkade in på boendet kl 22:00, vilket betydde att våran 4 timmars resa blev en 14 timmars resa.

Vi kunde äntligen sucka ut men vi var vrålhungriga.

En av personalen på boendet erbjöd sig att följa med oss för att visa vart närmsta resturang låg och vi tackade såklart ja.

Restaurangen var väldigt populär bland dem lokala men vi var dem ända turisterna där.

Vi klarade tillslut beställa kyckling, pommes och sallad och det var nog den godaste måltiden någon av oss någonsin ätit.

Verkstan.

Försöker få av däcket från fälgen.

 Limmar på cigarettfimpar på däcket.

Nadia + Alex + random barn.