Bästa Kaffet På Resan

Direkt när vi kom in i Tanzania kände vi en stor skillnad från Malawi.

Vägarna var bättre, det fanns elektricitet överallt, vi hittade varor som vi inte sätt på länge, det låg plåttak på husen istället för halm, mera bilar och motorcyklar, högre byggnader och mera valmöjligheter när det kom till mat och boende. 

Tanzania var helt klart mycket rikare än både Malawi och Mozambique.

Det bor ungefär 57 miljoner människor i Tanzania och det finns över 120 stammar som alla har olika kulturer och språk, dock så talar nästan alla människor i Tanzania Swahili liksom Kenya och Uganda. 

I Tanzania är ungefär 50 % av befolkningen muslimer och 50% är kristna och även fast det finns så många stammar och att religionen i landet är så uppdelad så har Tanzania lyckats relativt bra med att hålla fred i landet.

När vi pratar med dem lokala säger dem att vi respekterar alla olika stammar och alla olika religioner i landet, vi vill leva i fred.

Dock så blir människor fortfarande förtryckta i landet, speciellt homosexuella som blir fängslade vid upptäckt.

Vi hade bestämt oss för att för att köra upp till Arusha och Moshi så snabbt som möjligt pågrund av att vi behövde köpa nya däck till bilen i Arusha och vi ville besöka ett projekt i Moshi.

Att köra från Mbeya (där vi spenderade vår första natt) till Arusha skulle ta oss 3 dagar med 2 stopp emellan.

Vårt första stopp blev i Iringa 6 timmar ifrån Mbeya och här bestämde vi oss för att sova 2 nätter för att vila ut.

Som sagt tidigare så är vägarna i Tanzania superbra, dem är breda och asfalterade överallt med väldigt få potholes men det största problemet är att hastighetsbegränsningen nästan alltid är 50 km/h och det står poliser med fartkameror ÖVERALLT. 

Vi har blivit stoppade ett flertal gånger och behövt betalat böter men skillnaden här är att polisen visar att pengarna direkt går in på ett konto och man får ett kvitto för böterna, vilket betyder att polisen inte stoppar pengarna direkt i fickan.

I Iringa bodde vi på ett fantastiskt ställe som hette Neema Guest House.

Det fantastiska med det här stället var att dem hade en stor fabrik med 120 lokala anställda som alla hade någon sorts funktionsnedsättning.

På fabriken vävde man tyger för att sedan trycka dem med olika mönster för att tillverka kläder, dem hade ett träsnickeri där dem tillverkade olika prydnader, dem hade en station där man återvann papper för att måla tavlor på eller göra vykort av och så hade dem ett café med det bästa kaffet och den bästa kanelbullen vi ätit på väldigt länge.

På caféet var all personal döva så vid varje bord fanns ett kort med instruktioner hur man skulle beställa på teckenspråk. 

Det här projektet är öppnat av brittiska missionärer och dem har gjort ett helt fantastiskt jobb.

Dem berättade för oss hur svårt livet kan vara för människor med funktionsnedsättningar i Tanzania, många blir gömda i hemmet för att föräldrarna skäms och dem får aldrig en chans att gå i skolan eller få ett jobb och får aldrig chansen bli en del av samhället.

Här på Neema så fick dem en chans att få ett jobb och tjäna sina egna pengar och bevisa att dem är vanliga människor och är en otrolig viktig del av samhället.

Otroligt viktigt projekt och vi hoppas att dem klarar hålla det här projektet vid liv.

Eftersom vi spenderade 2 nätter i Iringa så bestämde vi oss för att besöka Isimila Stone Age Site som låg en liten bit utanför staden. 

Isimila var en gång en sjö som nu var uttorkad och på platsen har man funnit tonvis med olika verktyg såsom yxor, pilar, spjut och diverse andra stenverktyg som användes på den tiden.

På platsen har man även hittat skelett från många olika djur, bland annat flodhästar och en utdöd giraff med kort hals.

Hit kommer många forskare från hela världen för att få chansen att forska om stenåldern i Tanzania. 

Men den största attraktionen för turister är dem vackra höga stenpelarna som har formats i många hundratusentals år av floden. 

Vi blev glatt förvånade av våran utflykt till Isimila eftersom vi varken hade hört talas om stället från någon eller från någon av våra guideböcker.

Det var helt klar värt att stanna i Iringa en extra natt för att få se Isimila innan vi fortsatte vår resa upp mot Arusha.

På cafét vid Iringa.

 Afrikanska raukar + 4 människor.

 Afrikanska raukar + buskar.

  Afrikanska raukar + moln.

 Afrikanska raukar + elledningar.

 Afrikansk ödla.

 Afrikanska raukar + Alex.

Afrikanska raukar + annat.

 Tygvävning på fabriken.

Tygtryck på fabriken.