Masai Kultur Och Biogas

När vi lämnade Iringa så sa vi hej då till Nadia som skulle fortsätta sin resa själv mot Dar es Salaam men Alex skulle också ta sig upp mot Arusha så hon fortsatte att lifta med oss. 

Vi stannade en natt i Dodoma som var huvudstaden i Tanzania en gång i tiden.

Här fanns det inte så mycket att göra för oss, det var bara ett bekvämt stopp för oss för att slippa köra hela vägen från Iringa till Arusha som skulle ha tagit oss 12 timmar.

Arusha är en storstad som många turister åker till för att det är en bra utgångspunkt för att ta sig till Kilimanjaro eller till Sarengeti och Ngorongoro. 

Som sagt tidigare så gillar vi inte storstäder så värst mycket så vi bestämde oss för att sova några kilometer utanför staden på ett ställe som hette Banana Farm Eco Hostel.

Banana Farm var också ett helt underbart ställe som drevs av en ung Masai, Godwin (som han heter), var väldigt business minded och väldigt välutbildad.

Här fick vi chans att lära oss mycket om jordbruk och Masai kultur.

Största delen av Masai stammen bor i Ngorongoro tillsammans med alla savannens djur. 

Ngorogoro är hemmet för Masaier och det är bara Masaier som är tillåtna att bo i parken. 

Traditionellt sätt så utbildar sig inte Masaier sig i vanliga skolor men Godwin fick den chansen och han studerade till och med på universitet som är ovanligt för Masaier.

Godwin är den sistfödda i familjen och på grund av det så måste han ta hand om sina föräldrar tills dem lämnar denna jord. 

När Masai pojkar blir runt 13 år gamla så är det dags för dem att bli en man och en krigare och det sker genom diverse olika ritualer och prövningar.

Den första och en av dem mest hemska ritualer är att pojkarna måste bli omskurna. 

Detta görs utan bedövningsmedel med en kniv och enligt traditionen så får pojkarna inte göra en grimas eller något läte ifrån sig. 

Om pojken inte följer upp till reglerna så spottar kvinnorna pojken i ansiktet och han kommer aldrig att få en kvinna eller bli riktigt accepterad i Masai stammen.

1 av 100 pojkar dör under denna ritualen. 

Efter dem blivit omskurna så är det dags att för dem att klara sig ute i vildmarken i 3 månader helt själva.

Dem måste hitta vatten själva, dem måste döda djur och fixa mat själva, dem måste förflytta sig hela tiden, dem måste sova ute i naturen och om dem stöter på någon annan i vildmarken får dem inte prata med varandra, dem måste alltså klara sig helt på egen hand. 

Om man överlever vildmarken så blir man en man och respekterad i stammen.

Vi frågade även om kvinnornas plats i stammen och han svarade: Om man föreställer sig Masai stammen som ett träd så är kvinnorna rötterna som ger liv, värme och styrka till hela trädet.

Kvinnorna arbetar hårdast och utan våra starka kvinnor så faller trädet och hela stammen kollapsar (vilket jag tycker stämmer överens med kvinnor överallt i världen). 

Kvinnorna gör verkligen allt i Masai samhället.

Dem fixar maten, dem hämtar vatten, dem städar, dem lagar maten, dem samlar material till hyddorna, dem tar hand om barnen och sina män och dem klagar aldrig. 

Livet för en Masai kvinna är så mycket hårdare och slitsammare än för en Masai man.

Könsstympning är någonting som tyvärr fortfarande händer idag för Masai kvinnorna i tidig ålder, men den traditionen hålls på att jobba bort genom dem utbildade Masaierna, bland annat Godwin. 

Godwin har drivit Banana Farm sedan 2015 och har lyckat expandera snabbt. 

I början berättade han att han brukade bo i ett tält på gården för att kunna hyra ut sitt rum till turister, han slogs med råttor varje natt tills han hade råd att bygga ett nytt rum. 

Nu har han ungefär 10 rum att hyra ut och håller på att bygga ett dormitory.

Han har stora plantage utanför boendet där han odlar 7 olika sorter bananer och kaffe.

Här går verkligen ingen hungrig, gästerna får lov att ta hur mycket bananer man vill och varje morgon serveras en stor gratis frukost och på eftermiddagarna får man även en gratis fruktskål, nötter och popcorn. 

Gratis kaffe och te fanns också alltid tillgängligt utan kostnad och Godwin maler kaffet själv varannan dag på traditionellt sätt.

När jag säger på traditionellt sätt menar jag att han inte använde sig av några maskiner, han plockar kaffebönorna för hand och sedan torkar han dem och tar bort skalet, efter det så rostas kaffebönorna över en öppen eld i en kastrull och efter det mals bönorna med mortel. 

Alla gäster får en varsin påse med kaffe när man checkar ut och hur mycket bananer som man kan bära med sig.

På bakgården har Godwin 6 st kossor, han berättade att man kan inte kalla sig själv Masai utan att ha kossor.

Han hade försökt göra sig av med dem några år tillbaka men dem jagade honom i hans drömmar så han blev tvungen att köpa tillbaka sina älsklingar. 

Det projektet vi blev mest imponerad och inspirerad av var Godwins biogasanläggning.

Varje dag samlade Godwin och han anställda upp all avföring från dem 6 kossorna och samlade avföringen i en behållare.

Avföringen las sedan ned i en guten grop där man rensade bort oönskade föremål såsom kvistar innan avföringen fortsatte ner i ett rör till en stor sluten behållare under marken. 

I tanken under marken så bildades biogasen och gick vidare med en slang till hans kök där slangen kopplades direkt till hans gasspis. 

Från tanken fick det även ett översvämningsrör till en annan tank där den processerade avföringen samlades för att sedan användas till gödsel till plantagen. 

Från hans 6 kossor som han matar med bananstammar och bananskal så fick han ut 45 kg biogas VARJE dag. 

45 kg gas är ju såklart alldeles för mycket gas för hans egna behov så den överblivna gasen samlar Godwin ihop i gasflaskor och ger sedan ut gratis till hans grannar.

Han har även varit med och visat grannskapet hur dem enkelt kan göra en sådan biogasanläggning själva för att slippa köpa gas för matlagningen i all framtid. 

Han berättade att vissa av hans grannar trodde att det var magi och vägrade bygga sin egen biogasanläggning eller att ta emot gratis gas från han.

Godwin har ett gott hjärta och vill hjälpa hela hans grannskap men han var väldigt nära att åka in i fängelse på kuppen.

Regeringen fick reda på att han producerade gas hemma och trodde att han gjorde det för egen vinning.

Dem skickade honom till domstol och sa att han inte får sälja gas för att han skulle konkurrera med dem stora företagen (regerings ägda såklart) vilket är helt absurt.

Det tog 3 månader i domstol för Godwin och den sista dagen i rätten så hade han med sig 700 människor från grannskapet vid sin sida för att försöka bevisa att han inte gjorde gas för egen vinning utan att han gjorde gasen för att han ville att människorna i hans grannskap skulle ha det bättre. 

Han vann fallet men på ett villkor, han får aldrig någonsin sälja sin gas, då blir det in i finkan direkt. 

Godwin med morteln till vänster.

 Kaffe namnamnam.

 Mortla mortla.

 Efter 3 punkteringar bestämde vi oss för att köpa nya däck. 3000kr st.

 Vi sålde våra gamla däck för 40kr.

 Rostar kaffebönorna.

 Nybakt bröd.